Det är den här tiden jag behöver er som mest,

Hallo,
oh detta tjat om pluggis hit å plugghäst dit! Jag hör det dagligen bara för att jag sattsar mer på skolan än vad dom andra gör. Är det mitt fel att jag vill ha ett högre betyg än Godkänt? Att jag kanske vill komma någonvart. Låt mig sköta mitt så går det  så mycket smidigare :) Kalla mig pluggis men det är jag fan stolt över! Det visar bara att jag bryr mig om min framtid och faktiskt tänker efter. Nej ta inte det här fel nu, jag menar inte att ni inte bryr er om er framtid. Men man måste faktiskt tänka ett steg längre än vad näsan räcker. Slöa igenom matte lektionerna, skriva av facit och bara sitta rätt upp och ned. Men grattis det visar sig direkt på provet! aja jag ska släppa det där nu och koncentera mig på det jag egentligen tänkte skriva om.

Jag känner att jag sitter fast här i Kramfors, folk åker utomlands.. till andra delar av Sverige. Å här sitter jag fastfrusen som en jävla igloo! Kul, riktigt kul! Eller inte. Jag vill resa, åka iväg nånstans med älskling. Åka iväg med Marika, Marielle, Celina å ja! Bara hitta på något nånstans. Problemet är bara att jag är 1. enbart 16 = att jag kan inte komma in på krogen eller åka någonstans typ. 2. Har inga pengar! å tjänar 1050 i månaden varav dom pengarna är typ 100-200 kr mina! AWIIIE NOT! 3. Skolan.
Okej jag vet det är enbart något år men i alla fall! Det är askul när ens pojkvän åker iväg med sina polare, kommer tillbaka å har haft så jävla kul! Själv har man suttit där dom där dagarna, asdepp och bara velat gå och lägga sig! När han åker iväg till krogen för att umgås med folk eller ja iväg någon annastans där man måste vara 18, har skitkul å jag får stå utanför som ett UFO å bli idiotförklarad. Dom flesta av mina kompisar blir 18 nästa år. Dom kommer kunna dra ut på krogen, lattja och ha fetkul! Jag kommer återigen sitta där ute och känna mig så jävla utanför som jag alltid gör! Det suger att vara yngst bland sin umgängskrets! Det spelar ingen roll att jag egentligen inte är det. Jag är näst yngst, men jag känner mig alltid som att jag är 2-3år yngre än alla andra.
Jag är inte den smarta, den snygga, den humoristiska eller den som har det extra. Jag är det femte hjulet, det känns så i varje fall! Alla mina polare rider, har med hästar å göra! Jag kan inte ens vara i närheten av en häst eller ens se en häst utan att det vrider i mitt hjärta och jag vill rusa därifrån. Att då ha vänner som umgås med hästar och pratar häst största delen av dygnet, det gör att jag söker mig bort. Jag är rädd för hästar (nej inte rädd som i... rädd för att dom finns och är stora å kan skada en osv. utan för att bli sårad och vettskrämd igen....), riktigt rädd. Egentligen vet jag att jag inte är det femte hjulet, men det känns som så ibland.

Det är alltid något fel på mig och jag har fått höra av några vad mina kompisar har sagt. Snälla, säg det till mig istället! Det sårade mig nå vansinnigt när jag fick höra det bakvägen! Jag trodde vi ställde upp för varandra och var det något så sa vi det? Okej jag säger inte mycket om det för jag vet att jag stör mig så fruktansvärt på småsaker så det är nå sjukt. Så skulle jag säga allt skulle ni bli tokiga!

Jag älskar er och vill inte förlora er för allt i världen, och just nu känns det som att jag VERKLIGEN behöver er! <3



//

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vem är du?:
Glöm mig inte!

E-Mail: (visas ej)

Blogg/Hemsida:

Sign here:

Trackback
RSS 2.0