Formulera sig.....
Hej,
Jag är arg just nu... Jag är riktigt arg eller tja irriterad mest borde jag väl säga. Lessen å nere, känns som det har kört fast i många hörn just nu och jag kommer inte därifrån. Jag har några ljuspunkter att följa i mörkret men även dom känns svaga, utom två som lyser starkt å sitter på varsin sida om mig. Men ljuset kan inte alltid finnas där, ljuset har sina egna liv och dom behöver sitt stöd. Jag skjuter undan mina känslor and backing up for them, istället för att ta chansen å prata om både mitt och deras problem? Nej man kniper käft å lyssnar å stänger av. Men sen när något stort kommer och tränger in genom den där muren så spricker allt och det bara smäller till. Muren raseras och fram rusar alla känslor som legat tryggt dold där bakom. Man ser hur mörkret krackelerar upp en stor spricka bland det ljus man har byggt upp, varför kan inte allt ligga kvar där bakom och inte visa sig?
Expertern här att bryta ihop och bli vansinnig om man sitter hemma själv. Jag vet inte varför, men får man ett dåligt besked vill man inte vara ensam. Men jag kanske bara är egoistisk som tycker så? Tycker att någon kan sitta kvar där, hålla ens hand när man gråter. Låta mitt huvud vila på dennes axel å gråta ut? Kanske är jag egoistisk som tänker så, att det bör sitta någon här bredvid mig och hålla min hand. Berätta för mig hur att jag faktiskt är bra och har mina ljusa sidor. För just nu känner jag mig som ett fett jävla stort nederlag.
Alla har vi något bra, men jag har svårt att se vad som är bra med mig. Jag tappar lätt bort den tråden och får jag inte höra det kanske det blir så att jag inte klarar att hålla tillbaka å försvara muren. Men jag vill inte vara en tjatig kärring heller å be om att få höra det varje dag.
Idag fick jag reda på något som förstörde min mur, den mur jag haft längst! Våran äldsta hund kanske inte har särskilt länge kvar. Han har alltid funnit i mitt liv sedan jag kan minnas, i 13år har han levt med oss! Att veta att man ska förlora någon som är som ens "lillebror" får hjärtat att slitas itu. Jag blir jätte ledsen, tårarna rinner och man sitter å skakar ensam i fåtöljen. Ensam har jag alltid varit stark, men sen jag träffade Björn har jag inte orkat stått emot ensam. Jag behöver någon som kan fånga mig och stötta mig. Men även någon som känner alla mina mörka sidor, en person jag kan säga PRECIS VAD SOM HELST!!! å jag menar exakt vad som helst och personen förstår EXAKT vad jag menar... Finns en sån person! Å denne har varit med mig i 5år drygt, som kan mig utan å innan som vet vad jag tänker säga och hur jag reagerar innan jag ens öppnat munnen. Som tänker precis som jag och även om jag säger en sak som egentligen betyder något heeeeelt annat så förstår hon precis vad jag menar! säger man det till någon annan tar dom det helt fel....
Å det sitter i mig å ingen annan, jag är värdelös på att formulera mig när jag är arg, ledsen, irriterad eller förtvivlad. Orden kommer ut helt fel å det blir bara pannkaka av alltihop! :( Satt jag väljer oftast att vara tyst!
Nu känns det lite bättre, ska väl försöka vara lite social.
Älskar Björn Näsholm av hela mitt hjärta å vill inte vara utan honom en dag! <3
Jag är arg just nu... Jag är riktigt arg eller tja irriterad mest borde jag väl säga. Lessen å nere, känns som det har kört fast i många hörn just nu och jag kommer inte därifrån. Jag har några ljuspunkter att följa i mörkret men även dom känns svaga, utom två som lyser starkt å sitter på varsin sida om mig. Men ljuset kan inte alltid finnas där, ljuset har sina egna liv och dom behöver sitt stöd. Jag skjuter undan mina känslor and backing up for them, istället för att ta chansen å prata om både mitt och deras problem? Nej man kniper käft å lyssnar å stänger av. Men sen när något stort kommer och tränger in genom den där muren så spricker allt och det bara smäller till. Muren raseras och fram rusar alla känslor som legat tryggt dold där bakom. Man ser hur mörkret krackelerar upp en stor spricka bland det ljus man har byggt upp, varför kan inte allt ligga kvar där bakom och inte visa sig?
Expertern här att bryta ihop och bli vansinnig om man sitter hemma själv. Jag vet inte varför, men får man ett dåligt besked vill man inte vara ensam. Men jag kanske bara är egoistisk som tycker så? Tycker att någon kan sitta kvar där, hålla ens hand när man gråter. Låta mitt huvud vila på dennes axel å gråta ut? Kanske är jag egoistisk som tänker så, att det bör sitta någon här bredvid mig och hålla min hand. Berätta för mig hur att jag faktiskt är bra och har mina ljusa sidor. För just nu känner jag mig som ett fett jävla stort nederlag.
Alla har vi något bra, men jag har svårt att se vad som är bra med mig. Jag tappar lätt bort den tråden och får jag inte höra det kanske det blir så att jag inte klarar att hålla tillbaka å försvara muren. Men jag vill inte vara en tjatig kärring heller å be om att få höra det varje dag.
Idag fick jag reda på något som förstörde min mur, den mur jag haft längst! Våran äldsta hund kanske inte har särskilt länge kvar. Han har alltid funnit i mitt liv sedan jag kan minnas, i 13år har han levt med oss! Att veta att man ska förlora någon som är som ens "lillebror" får hjärtat att slitas itu. Jag blir jätte ledsen, tårarna rinner och man sitter å skakar ensam i fåtöljen. Ensam har jag alltid varit stark, men sen jag träffade Björn har jag inte orkat stått emot ensam. Jag behöver någon som kan fånga mig och stötta mig. Men även någon som känner alla mina mörka sidor, en person jag kan säga PRECIS VAD SOM HELST!!! å jag menar exakt vad som helst och personen förstår EXAKT vad jag menar... Finns en sån person! Å denne har varit med mig i 5år drygt, som kan mig utan å innan som vet vad jag tänker säga och hur jag reagerar innan jag ens öppnat munnen. Som tänker precis som jag och även om jag säger en sak som egentligen betyder något heeeeelt annat så förstår hon precis vad jag menar! säger man det till någon annan tar dom det helt fel....
Å det sitter i mig å ingen annan, jag är värdelös på att formulera mig när jag är arg, ledsen, irriterad eller förtvivlad. Orden kommer ut helt fel å det blir bara pannkaka av alltihop! :( Satt jag väljer oftast att vara tyst!
Nu känns det lite bättre, ska väl försöka vara lite social.
Älskar Björn Näsholm av hela mitt hjärta å vill inte vara utan honom en dag! <3
Kommentarer
Postat av: Marika
Du vet att jag alltid finns här för dig! <3
Du kan nå mig på dygnets alla timmar och du behöver aldrig vara rädd att säga precis vad du än vill till mig om vad som helst.. Älskar dig massor massor massor min älskade syster och du ska aldrig tvivla på min lojalitet mot dig och jag vet att jag alltid kan vara ärlig mot dig om vad som helst! Utan dig skulle jag inte vilja gå kvar på denna jord oavsett vilka personer jag än mött eller kommer att möta.
Du håller mig levande och du gör mig till en bättre människa för varje dag <3
Trackback
